MALINJONSSON.NU

Uppehåll och glädjetårar

Nu är det uppehåll i fotbollen. Om jag ska vara helt ärlig så hade jag gärna fortsatt att lira ett tag till, det känns som jag precis börjar komma igång så sjukt trökigt att inte spela på några veckor nu. Men ser framemot höst säsongen massor och hoppas att få lite mer flyt med mig under den, skulle behöva det.

Matchen igår då, ja det blev en vinst på 4-0 mot Ljusne. Det var väl på papperet en match vi skulle ha vunnit också, men man vet ju aldrig. Bollen är runt och allt kan hända ;-). Det roligaste, förutom att vi vinner, är att jag känner att jag kan köra på i 90 minuter och inte behöver vara rädd att t.ex sätta en hög press för att jag efter den inte skulle orka vara med i anfallen om det blir omställning. Så det är ju synd det är uppehåll nurå hehe, men jag ska försöka köra på med intervallerna ordentligt under sommaren och hoppas på en liten förbättring till höstsäsongen.

I bilen på väg hem var jag trots vinsten lite less över min prestation ikväll, även fast jag gör en hyfsat bra match. Nu när jag lugnat ner mig och reflekterat över matchen, blir jag lite irriterad varför jag kräver så mycket av mig själv. Men samtidigt tror jag det är bra, att man hela tiden vill bli bättre. Klart man inte ska vara dum mot sig själv, men jag vill bara så himla mycket. 
Man hinner tänka mycket på en timmes bilåkning, så det som också flög runt i tankarna var hur tufft jag haft det både psykiskt och fysiskt denna fotbollssäsong, det är många träningar och en del matcher jag börjat gråta och en del gånger har jag inte ens vetat varför jag gråtit. Tror det har varit en blandning av prestationsångest och allt det som hände under hösten. Men det jag tänkte högt för mig själv ikväll var att "NU MÅR JAG BRA IGEN". Och jag vet inte om jag hade mått så här bra utan fotbollen (inkl. alla lagkamrater, tränare osv), den har fått mig att ta tag i träningen, vilket nog är den största delen i att jag tagit mig tillbaka till hur jag mådde förut, men också allt fantastiskt stöd från vänner och familj. Men det är klart man har skitdagar nu också, men det hade jag innan allt det här hände också. Alla människor har ju riktiga röv-dagar ibland. Men jag känner att jag nu har kommit över den största krisen i mitt liv och lagt det bakom mig. Jag kan inte beskriva hur skönt det är, det är OFATTBART skönt. Jag får nästan glädjetårar över att skriva den kommande meningen: men jag mår bra igen!