MALINJONSSON.NU

Veckan som varit

Har inte blivit mycket bloggning för mig den senaste veckan. Har varit så himla trött och inte haft så mycket energi till något annat är jobbet och träningen. Men på torsdagkväll efter jobbet blev jag bjuden till Svanbacken. Blev en sen middag, men det var det värt för satan vad gott det var. Samtidigt som vi åt lyssnade vi till Robert Wells som började spela vid halv nio, jäklar vad duktig han är. Blev själv sugen på att skaffa mig ett piano igen, spelade mycket förut och jag saknar det ibland faktiskt.

Vi hade himla tur med vädret måste jag säga, en av de bättre kvällarna på denna sommar.

Annars har vi haft första riktiga träningsveckan i fotbollen denna vecka. Om jag ska vara ärlig var jag inte alls sugen att sätta mig i bilen och åka i måndags. Men som tur är, vet jag att jag ALLTID blir så här otagg när jag varit ifrån det för länge. Och jag vet hur roligt jag egentligen tycker att det är och hur mycket det ger mig.

Men på nått sätt hamnar jag i en bubbla där jag tror att jag skulle klara mig bättre utan fotbollen. Men det är tur att jag känner mig själv så pass bra att jag tvingar iväg mig själv på träningen ändå. För i bilen på vägen hem har jag så mycket mer energi än innan träningen och ett helt annat tänk. Ett mer positivare jag, och det bästa: att jag längtar efter nästa träning.
Men sen går det en dag och jag är så trött mentalt, jag tänker för mycket och jag försöker att inte göra det men det finns inget stopp. När det är dags för träning på onsdagen igen så tar det emot att åka. Men när jag väl är där så är det så klart det bästa jag vet. Jag hatar att jag känner så här innan men det är bara nu i början efter uppehållet. För idag (lördag) var det dags för match och då ville jag inget annat än att åka. Jag vaknade skit trött, ögonen ville inte öppna sig, men efter en redig frulle så var det ett helt annat tänk. Lust att lira boll igen. Och efter matchen kändes det som att min fysträning under sommaren har gett resultat. Satan vad jag är sugen nu. Hoppas det håller i sig, men man vet ju aldrig med mig...

Här är en bild från förra hösten. Jäklar vad tiden går!